Jag bor i Hallonbergen, Sundbyberg i en egen lägenhet. Nyligen flyttade jag från min trånga 15-kvadratare och har för första gången bakat bröd i en egen ugn. Även fast jag inte fyller varken förråd eller köksskåp äger jag mer än majoriteten av dem som jobbat en hel livstid. Dessutom är jag en av de ungdomar som har turen att ha fått en schysst jobb.

Jag hade tur från början. För exakt 255 månader sedan föddes jag på ett av Sveriges bästa sjukhus. Jag vägde lagom, var frisk och glad och lättlärd. Jag hade inga koncentrationssvårigheter eller andra funktionsnedsättningar. Skolan gick som en dans. Även om jag aldrig fick den där radiostyrda bilen jag inte vågade be om (och som mamma köpte mig efter att ha läst min blogg) och trots att jag blev arg för att jag behandlades annorlunda än pojkarna vara jag i alla fall inte förtryckt och dömd till hemmafru, som flickor i så många andra länder. Kort sagt hade jag mycket att vara tacksam över den dagen jag insåg vilken priviligerat liv jag fötts till.

Med åren mognade insikten om ett ansvar. Jag var nog 14 fyllda när jag förstått att en som har allt jag har – utbildning, ekonomiska medel och trygghet – också har ett moraliskt ansvar att förändra för andra. Mycket funderingar och tid gick åt till att räkna ut hur jag bäst skulle betala tillbaka min tacksamhetsskuld. Till slut fastande jag för politiken. Politiken som ändå är det mest övergripande och det som visar riktningen för vilket håll vi som samhälle ska gå åt, hur fort och på vilka sätt. Jag började leta bland partierna för att se om det fanns någon som tyckte som jag. Jag fann ett: Miljöpartiet de gröna.

Idag kandiderar jag till Sveriges riksdag. Jag ställer också upp till val i Sundbyberg. Som språkrör för Grön Ungdom i Stockholmsregionen och ledamot i Sundbybergs Kultur – och fritidsnämnd har jag redan fått vara med och förändra. Små steg i den riktning jag tror på. Jag brinner fortfarande lika starkt för frågorna om rättvisa människor emellan, men med en ny dimension, nämnligen framtiden. Idag kan vi ta de avgörande besluten för vilka förutsättningar som ska gälla för de som föds om ytterligare 255 månader och ännu efter det. Vi kan dela vårt överflöd med dem som inte äger något och vi kan skänka trygghet till barn som aldrig fick födas till frihet och fred.

Om jag kommer in i riksdagen vill jag arbeta för ett mer solidariskt Sverige. Det innebär bland annat att arbeta för en human flyktingpolitik, för rättvisa internationella handelsregler och för minskad klimatpåverkan. Jag brinner starkt för demokrati och vill inkludera fler i beslutsfattandet. Sverige är redo för 16 års rösträttsålder, och svenska folket ska få rätt att fatta fler beslut genom folkomröstningar. Slutligen vill jag arbeta för ett samhälle där jag slipper bli arg på dumheter. Alla människor ska erbjudas tak över huvudet, villkorslöst, och diskriminering ska motarbetas.