Statistik och gatubarn

Läste precis ut Flickan under gatan av Roslund och Hellström. Den handlar om barn som inte finns. Barn som andas och bor på gatan och som inte finns. Inte i statistiken. Mest flickor säger dom. Mest flickor bor på gatan och är hemlösa. Flickor syns inte lika mycket.

2008 var första gången som jag mötte gapet mellan det som finns men ändå inte. I Barn – och utbildningsnämnden i Sundbyberg. Vi pratade skolor och statistik och att Ängskolan är en bra skola. Ängskolan. Samma skola som jag lämnade två och ett halvt år för tidigt för att jag vantrivdes. Bilderna som statistiken visade upp i en politikers ögon stämde inte med en verklighet jag levt bara några år tidigare.

Vi fick ny statistik. Om skolorna. Nöjda var dom. En enig nämnd om att 80-90 % ju var goda nöjdhetstal. Men jag kan inte släppa de där tio procenten som inte var nöjda, eller de två procent som vantrivdes. Målet måste ju vara att alla ska trivas, må bra. För de som inte trivs, varenda en är ju ett misslyckande och varje gång goda siffror läggs fram borde frågan vara vad som händer med den, om än lilla, del av siffrorna som inte är goda. En nöjd politiker är på sätt och vis blind för dessa få. 

Kanske är det politikens villkor på något sätt att den som styr måste visa på det som går bra för att få väljarnas förtroende. Och den som inte styr ska kritisera. Men kanske är det också så att om den som styr skulle kritisera också, så skulle vi ha en ärligare politik. En politik där den som kan åtgärda bristerna ser dem i tid. Kanske skulle vi också  ha färre flickor på Stockholms gator då.

Barn

Nu har jag ansvarat för en 8-åring i exakt fem dagar. Det borde vara en relativt kort tid, tycker jag, men jag är redan utmattad. Klockan slår sju och jag tror att jag är redo att stupa i säng. Ändå gör vi det som folk mest gör: Frukost och kläder på morgonen, till skolan, matsäck, hämtning, middag och tandborstning. ”Annika bäddar aldrig, hon bara lämnar,” berättar han till mormor som hjälpte mig med middag och disk ikväll. Bädda sängen? Ska man orka tänka på det också? Varför är det viktigt? Nej, nu är det dags för godnattsaga. Hinner inte skriva mer.