You are currently browsing the tag archive for the ‘Hallonbergen’ tag.
Igår låg ett vit C4 kuvert i vägen för mig när jag klev hem genom ytterdörren. Rådslag stod det utanpå.
Jasså ett sådant… Ja, ja. Jag tänkte tillbaka på när jag fick rösta om utomhusbadet skulle ligga på Golfängarna eller Örvallen. Ett rådslag med stora brister både i informationen och vad gällde möjlighet att uttrycka sin faktiska åsikt. (Bara de som röstade ja fick vara med och bestämma om placeringen för badet…)
Jag öppnade kuvertet. Fyrspråkrig information. Kartor, redogörelse för finansiering klart och tydligt. Wow!
Man ska uppgradera Hallonbergen, mitt bostadsområde. Grillplatser, dansbana, boulebana och föreningshus. Eller dessutom också en plaskdamm och konstgräs på grusplanen. Finansieras inte av högre skatt eller nedskärning på annan verksamhet, utan genom försäljning av byggrätter i ormådet. Och rådslaget är beslutande. Det folk vill blir det. Demokrati på riktigt.
Det är väl där det brister i rådslaget. Man redovisar inte vad som ska byggas och var. Inte hur mycket ens på ett ungefär. Så jag får väl försöka gå på en av infoträffarna och fråga!
Jag bor på 15 kvadratmeter. Kokskåpet sitter på rummets ena vägg. En garderob och Stockholmsdusch. Hyra? 2700, inkl. el.
Sundbybergs kommunala fastighetsbolag, Förvaltaren, har öppnat ny bostadskö. Nu kan jag se alla lägenheter som erbjuds. I det populäraste området, Storskogen, är just nu en etta ledig. 25 kvadrat, kokvrå med egen dörr, badrum med badkar och egen balkong från vardagsrummet. Hall med dubbelgarderob. Hyra? 2692kr!
Även om vi ignorerar det faktum att min Ungdomslägenhet är belägen i stans minst attraktiva område är det hutlöst hur skillnaderna kan vara så små. Hur kan 66 % mer yta, balkong, badkar, dörrar att stänga om sig när man är två och en vill sova och vettiga köksytor kosta 0 kr mer? På tiden att man börjar göra differentierade hyreshöjningar, helt klart.
Snökaos i hela Sverige. Långa nyhetsinslag morgon som kväll om hur x2000, godstrafik och tunnelbanor står stilla, ställs in eller bara inte går.
Själv har jag sett på allting utifrån. Ja eller kanske innifrån, rättare sagt. Som boende på sista innomhushållplatsen på den längsta innomhustunnelbanan i Stockholm har jag knappt berörts av kaoset. Att slippa trängas på överfulla ersättningsbussar, frysa på tågtomma perronger och försenas till ett stressigt jobb och väntande barn på dagis, det är dagens lycka.
Allt gott till alla er som haft otur och ett stort TACK till den gud som såg till att det fanns en lägenhet till just mig i just Hallonbergen. Där är det bästa att bo helt enkelt!
Invigning av den nya fritidsgården i Hallonbergen. 15.00 igår. Massor av barn/ungdomar på plats. Ålder: 10-14 kanske. Innan dörrarna öppnar står personalen och några politiker inne i de nya, och måste jag medge, riktigt fräscha lokalerna på plan två i Hallonbergens centrum. Den stora målningen med det blivande namnet är övertäckt av fasttejpade tygstycken och på de runda borden står små koppar med salta pinnar.
Nu släpps ungdomarna in (eller barnen som jag känner mig mer bekväm med att säga eftersom jag ser mig själv som ungdom, 20 år, och inte alls som samma åldersgrupp som dessa 12-åringar). ”Varsegod, lämna in den här lappen så får du dryck och förtäring senare”, säger en av personalen i dörren. En pojke tittar undrande på tanten, som kommer på sig och förklarar ”Något att äta alltså”. Allt gott. Barnen och några föräldrar kommer på plats. Några leende poliser väcker fleras intresse och de svarar villigt på frågorna om sin utrustning. Det byggs positiva relationer.
Så talas det lite. Skynket dras av från den fantastiskt snygga grafittimålningen av namnet – Hallonet. Det godkänns och applåderas. ”Nu serveras det snittar och Pommac!” ropar talaren ut. ”Vadå för något?” ”Något att äta alltså”, svarar personalen som kommit på sig själva - igen.
Barnen först. Alla som lämnar montern med dryck och något att äta får en röd prick på handen. Det tar en god stund innan jag och de andra vuxna kommer fram. Jag ber om en röd prick – för det är väl lika för vuxna som för barn? Jag får en röd prick.
Mera tal. Någon pratar om att ha fokus på ungdomarna. ”Fokus på ungdomarna, ja er”, säger hon och ser på barnen som mumsar snittar vid borden. ”Er framtid. Kommunen ska samordna sina insatser och enheter för att förebygga och skapa goda förutsättningar…” och någonstans tappar talaren just fokuset på ungdomarna. Och barnen tappar fokus på talaren som pratar i vuxentungor. Själv sitter jag och ler. Ser på mina nämndkollegor som också ler. Vi är nog överens om att vi inte är helt framme vad gäller flyttandet av fokuset på ungdomar.
Men i det stora hela är jag ändå nöjd. Det fanns köttfira snittar, hallongodis och inte minst – en jäkligt snygg lokal som i sinom tid, kommer flytta mer och mer fokus på ungdomar.
Senaste kommentarer