Könsnirvana?

Satt i fredags och pratade med en kompis om språk och tänkande. Han beskrev konflikten inom dagens språkvetenskap och menade att enligt honom – och tydligen den ena sidan i konflikten – så kom tankarna före språket. Alltså är tankarna oberoende av språket och påverkas inte av nytt språkbruk.

Vi kom så in på ordet hen. Han ifrågasatte poängen med att ändra pronomen eftersom det ändå var konstlat och inte alls skulle ändra på folks uppfattning om kön. Jag tyckte däremot att det nog ändå var ett sätt sätt att bidra till minskad betydelse av kön. Diskussionen gled vidare in på den överdrivna betydelsen av kön och hur samhället ska lyckas uppnå könsnirvana. Könsnirvana ordet lät lite knäppt när han sade det män ändå helt rätt.  Jag tackar Viktor för att ha vinklat problemet på ytterligare ett nytt sätt. Nirvana är friheten från livet och lidandet i Buddhismen (så har jag i alla fall lyckas förstå det). Könsnirvana – friheten från kön. Det lät bra på ett nytt sätt. Och genast insåg jag att för egen del tror jag fortfarande att språket spelar roll – också för hur vi tänker.