You are currently browsing the tag archive for the ‘Mat’ tag.
Ett besök hos en vän på Danderyds sjukhus. Klockan var närmare halv sex, middagstid. Jag kommer in i en liten matsal på avdelning 131. Det är helt tyst i matrummet. De få som sitter och äter koncentrerar sig var och en på sitt. Jag vill inte vara otrevlig, så blicken letar sig snabbt till min kompis. Han sitter i hörnet med en svart plastlåda bredvid sin vita tallrik. Det är vit fisk med vit sås i ett av facken. I ett annat ligger klarorangea, symmetriskt runda morotsskivor. Lådan är djupare än jag tänkt mig, när jag först läste om landstingets nya matlådesystem.
- Hej, säger han, och tar en tugga direkt ur lådan.
- Hej, säger jag. Det där ser ju inte så fräscht ut.
- Nej. Men det är första gången det smakar något. Här, säger han och sträcker fram en fiskbit med sås mot mig. Såsen smakar smakförstärkare, fisken är rätt god.
- Jo, säger jag.
- Såsen smakar alltid likadant. Och oavsett om det är nöt, fläsk eller kyckling smakar det samma skosula. Färska grönsaker? flinar han ironiskt. Som vissa människor gör när de inget annat kan, än att skämta om det. Nej, färska grönsaker har jag inte sett röken av. Och då har jag snart varit här en vecka.
Han berättar att han får specialkost utan laktos, men att det ändå varit laktos vid två tillfällen. De som äter vanlig mat tar mat ur större plastlådor. De får välja bort såsen om de vill. Det ser inte lika osmakligt ut då.
När jag lämnar sjukhuset sitter obehaget kvar. I vanliga fall mår jag bättre utanför sjukhusväggar än innanför, men mina upplevelser förföljer mig. Det var värre än jag tänkt mig. Det är värre i verkligheten när det blev konkret och påtagligt. Maten som i teorin var vidrig när jag hörde och läste om vad politikerna gjort, hade fått en smak. Lådan var inte längre ett foto. Jag insåg att inget varit överdrivet, snarare tvärt om. Snarare var det värre. Och det värsta av allt är att jag inte tror att någon vill ha sådan mat. Inte ens moderaterna med Filippa Reinfeldt i spetsen skulle vilja servera sina sjuka barn och mormödrar denna konstgjorda sörja. Ändå har något drivet dem till att bestämma att det är vad som ska serveras till våra allra sköraste, till våra sjuka.
”I Sverige slänger vi 6 kg mat per hushåll i veckan. Datummärkningarna är viktiga för oss”, konstaterar Schyffert i kvällens Landet brunsås. ”Men i USA slänger man ännu mer, hälften av all mat man köper. Vi har billig mat i Sverige, men i USA är maten ännu billigare.” Jag undrar ja. Det låter ju ofta som att maten skulle vara så väldigt dyr i Sverige. Och köttet är ju så dyrt att det skulle vara problematiskt om det producerades utan giftiga bekämpningsmedel. I alla fall om man ska tro de som uttalat sig i SR:s rapportering om importerat djurfoder tidigare i veckan.
Men tänk om det är så enkelt som Shyffert får det att verka, att om maten producerades schysst och blev dyrare, att svenska hushåll skulle slänga mindre. Då skulle svenska hushåll behöva köpa mindre mat. Det låter ju nästan som att det skulle gå ihop rätt snyggt. Och det var ju så Carola Magnusson förklarade att närlagad, ekologisk skolmat kunde bli lika billig som cook-and-chill kökens – genom att mindre mat slängs. Men det är säkert inte så enkelt, för om det vore det skulle vi väll redan ha ändrat oss?
Kött kostar, både för miljön lokalt och globalt. Det visste vi långt innan FN:s rapport Livestock’s long shadow gav oss siffran 18 %. Alltså, att 18 % av växthusgasutsläppen kommer från köttproduktionen i olika led. Regnskogsskövling för foderproduktion är en av de värsta bovarna.
Idag rapportera Sveriges radio om att bekämpningsmedel som länge varit förbjudna i Sverige används för just forderproduktionen i Brasilien, för kött som produceras och säljs här i Sverige. Företaget som importerar sojafodret, Svenska foder, saknar helt etik - och miljöpolicy.
I ett citat säger Lantmänens Clas Johansson, chef för hållbarhetsarbetet, till Sveriges radio att det är en kostnadsfråga – ett högre pris på djurfoder skulle påverka priset på svenskt kött avsevärt.
Det är alltså en kostnadsfråga att stoppa utvecklingen med dramatiskt ökat antal cancerfall och missbildningar i områden där sojan odlas. En kostnadsfråga om de ca 300 000 förgiftade människorna ska bli än fler. En kostnadsfråga – men en ganska enkel sådan. För kött kostar för miljön och kött kostar för människan. Någon måste betala. Antingen vi som äter kött, genom ett högre pris per kilo, eller de människor som råkar födas och bo där sojan odlas.
Läs mer här.
Min första. Anlände hem till mig exakt 10.15, samtidigt som jag stod och gjorde mig redo för skoldebatt på Kärrtorps gymnasium. Min lilla kyl har aldrig varit så full som nu. Full av färg! Bananer, päron, grapefrukt, blomkål, någon sorts gröna blad, morötter och de i särklass vackraste vitlökar jag sett i mitt liv. Jag ser det hela som ett test. Ett test på om jag kan lyckas göra nytta av all frukt och grönt innan det börjar lukta illa. En insats för miljön, för den ekologiska odlingens eldsjälar och inte minst för min egen hälsa. Och nu pratar jag inte ens om mer antioxidanter i ekotomat än konventionell, utan helt enkelt om lagat vs. snabbmat. Att laga lunchlåda vs. att handla ute (och just det, en insats för en ansvarsfull privatekonomi ;p) . För utan lunchlådornas hjälp att äta upp maten kommer den säkerligen att mögla. Vissa säger att de saknar gröna fingrar och inte ens kan hålla en kaktus vid liv. Mina gröna fingrar fungerar finfint, och alldeles för bra för odling på ost och morrötter. So, here it goes – ett ännu lite mer miljövänligt liv för ännu en av alla dem som måste dra sitt strå till stacken. Läs mer på ekoladan.se.
PS. Skoldebatten på Kärrtorps gymnasium gick grymt bra. Och tack Amanda och Hannes för en riktigt rolig eftermiddag och Elina för att du är så grym. Ni är bäst!
Det finns olika sorters korv. Här om dagen stod jag och köade för att få köpa en. Det var ett provisoriskt korvstånd med två alternativ: 10 kr Änglamarkkorv och 10 kr Vegetarisk korv. Den ena kön blev längre och längre eftersom det just fått slut på den vegetariska korven, medan den andra kön var obefintlig. Försäljarna ropar ”Vanlig korv!” ”Vanlig korv!” för att tillkalla uppmärksamheten hos alla dem som ställt sig i den långa kön, men som kanske hellre ville ha den vanliga korven. Efter en stunds fruktlöst köande tänkte jag att det ju var mycket smartare att vilja ha vanlig korv, eftersom man då slapp köa. Så jag ställde mig vid försäljaren och bad om en vanlig korv.
- Nej, inte med kött, rättade jag lugnt när försäljaren sträcker ner tången i griskorvsgrytan. En vegetarisk vill jag ha.
Paus…
- Ja, en vanlig vegetarisk korv. Vanlig korv.
…
- Inte köttkorv alltså, framhåller jag.
…
- Ja, eftersom jag aldrig äter köttkorv är det ju knappast köttkorv som är vanlig korv, eller hur?
Polletten trillade ner. Jag återvände till den nu lite längre kön, viss om att världen blivit lite bättre av min heroiska insats som resulterade i ett skallande ”Köttkorv här!” från försäljaren.
Senaste kommentarer