You are currently browsing the tag archive for the ‘Miljöpartiet’ tag.
Det är en ära att vara ett parti värt att uppmärksamma såsom dagens media nu uppmärksammar Miljöpartiet. Vi växer och vi är med rätta ett hot mot den sittande, borgerliga fyra-partiregeringen.
Antikampanjerna växer, och kanske vore det också en komplimang, om det faktiskt var sanning som låg bakom påståendena som nu riktas mot Miljöparitet.
Det är synd om valkampanjen 2010 ska behöva präglas av lögner, såsom den som Centerpartiet sprider om att vi skulle vilja förbjuda flyg. Det sänker hela politikens anseende och hotar att öka politikerförraktet och misstron mot partierna.
Kort utvärdering efter valkickoffen: De Gröna har alla förutsättningar för att kamma hem ett gott valresultat.
Vad jag tar med mig efter denna fullspäckade dag:
1. Det är en komplimang att bli granskade, även om kritiken ibland består i befängdheter såsom att vi vill förbjuda inrikesflyg eller att vårt förslag om höjd bensinskatt inte skulle vara nog uppmärksammat. (Egentligen är ju det intressanta att samtliga partier vill höja bensinskatten och att de ändå försöker kritisera oss…)
2. Politik handlar om kännslor. Jag älskar livet, är förbannad på orättvisor och frustrerad över att så mycket pratas och så lite handlas när det kommer till klimatfrågor.
3. Det finns många trevliga människor i Piratpartiet. Efter att jag fått äran att tala på deras manifestation mot ACTA-avtalet hade vi flera intressanta diskussioner. Bland annat pratade vi demokrati, vilket var rätt uppfriskande. Det är ett ämne som folk generellt inte brukar ta upp och vilja diskutera. Men nog så viktigt.
Efter en intensiv halvhelg med Sveriges gröna riksdagskandidater har jag fått en enorm valpepp, och inte minst en fet rödgrön-regeringspepp! Det kommer att bli så sjukt häftigt om Miljöpartiet får möjlighet att äntligen driva igenom politik på riktigt, i stor skala och utan att behöva tjafsa och bråka hela tiden. Jag ser verkligen fram emot hela valkampanjen, att stå i valstugor, debattera och allt vad det kommer att innebära. Det känns mer meningsfullt än någonsin, och mer viktigt än någonsin. Och så är jag förståss rätt stolt också. Jag är stolt över våra duktiga språkrör och faktiskt, efter en del diskussioner, också över sossarna. Vi diskuterade det lite i helgen, hur mycket Mona Shalin egentligen fått dem att svänga från att vara ett parti som var sig själva nog till att öppna upp och på allvar börja samarbeta. Men mest av allt är jag nog stolt och glad över att vi har så många och så fatastiskt duktiga och empatiska kandidater från Miljöpartiet!
38 kronor i månaden. Det är vad borgarna kallar en vändning av utvecklingen mot större klassklyftor vad gäller studier. I SVT:s program ”Dina frågor om pengar” diskuterades ikväll studenters ekonomiska och bostadsmässiga situation. Deltog gjorde Maria Ferm (MP) och Centerpartisten Annie Johansson. Bland annat berättades att borgarna höjt studemedlen 300 kronor mindre än vad Centerpartiet anser att studenterna skulle behöva höjas. Samtidigt pekar hon på att höjningen som regeringen inför från och med i år, totalt 420 kr varav 38 kronor för bidragsdelen och resten lån, varit ett avgörande steg för bättre förutsättningar för landets unga att studera. Och för att minska de ökande klassklyftorna. 38 kronor.
38 kronor är väl månne i rätt riktning, men inte skulle jag väl satsa min förmögenhet på att det vänt trenden med ökade klassklyftor nämnvärt. Inte skulle jag gissa att fler med sämre ekonomiska förutsättningar väljer att studera och investera för hela samhällets räkning för att man blir fem mjölkpaket mindre fattig i månaden. Nja… snarare känns det som något man sköt till med i sista stund från borgarnas sida. Lite för att slippa säga att man egentligen inte bryr sig om ifall alla inte kan studera. Lite som för att slippa erkänna att man tycker att folk nog borde skylla sig själva för att de föddes med föräldrar som inte har råd att köpa bostadsrätt i studentpresent, kanske?
Miljöpartiet förespråkar istället en vesäntlig höjning av bidraget, inte lånet. Utöver de 38 kronor som höjts vill man lägga till ytterligare 862 kronor, enligt Maria Ferm som också deltar i programmet. Detta för att studenterna idag går back med ungefär 900 kronor, menar hon. Kanske skulle det räcka för att tala om en kursändring i klassklyfteproblematiken? Det är ju 123 mjölkpaket mer än regeringen bistår med.*
*räknat på 7 kr/litern som den konventionella mjölken kostade sist jag handlade sådan. Ursäkta om jag inte har koll på eventuell inflation och anndra fluktuationer i mjölkpriserna.
Tågtrafiken ska vara bra för att folk ska vilja åka tåg. För om folk åker mer tåg åker de mindre bil och flyg. Bra för alla världens människor alltså, eftersom det minskar klimatpåverkan.
Men tågtrafiken ska vara bra för sin egen skull också. Den ska vara bra för att det ska gå att transportera det som Green Cargo behöver transportera för att industrin ska snurra. Den ska fungera för att människor ska kunna åka bort över helgen eller bara fram och tillbaka till jobbet. Och det har inte fungerat. Visst går det att skylla bort allt på snön och isen och vintern som överraskade. Men det går också att räkna ut att bättre underhåll och större satsningar hade kunnat sätta oss i en långt mer lindrig situation än dagens.
Miljöpartiets politik är långsiktig. Den handlar om överlevnad och framtida generationers välfärd. Men den är också mycket viktig på kort sikt. Den spelar roll också här och nu, nu när tågen stod stilla. Här kan du läsa mer om hur man skulle kunna göra för en bättre tågtrafik.
En trevlig kväll hos Jocke och Mikaela tog slut. Vi pratade politik och skapande av nytt politiskt program för Grön Ungdom i Stockholmsregionen. Ett av de sista frågorna vi behandlade var den om skoldemokrati. Hur meningslöst det kan kännas och att många snarare lär sig att det är lönlöst att försöka påverka än vad demokrati är. För att man vill men inte vet hur. Ber om bättre skolmat, men att elevinflytandet slutar precis just där, vid att de vuxna har lyssnat.
Jag reflekterade över mig själv. Att komma in i politiken skulle ju vara chansen att påverka. Ändå känns det mest som jag är en kugge i ett gemensamt maskineri. Ledamot i Kultur – och fritidsnämnden, kugge i maskineriet majoritetssamarbete i Sundbyberg.
Ingen talar någonsin om för en hur man egentligen påverkar. Hur driver man igenom politiken som ska ta en i riktningen man vill gå mot? Hur vet jag vad som är rätt beslut? Och framför allt, hur förverkligar jag mina egna idéer? Jag inser att det inte är att förvänta sig någon service. De som styr är de som lärt sig systemet. Ju fler som vet, dess mindre makt blir kvar av kakan, och dess närmre kommer vi demokratin. Men tills man lärt sig vägarna och hur man formulerar sig rätt i de rätta samanhangen gäller det, tror jag, att se till att man i alla fall är en kugge i ett maskineri man tror på.
Jag känner mig ändå hyfsat trygg med Miljöpartiet. Inte för att jag inte tror att partiet kan ta oss i fel riktning ibland, inte för att jag är bilndt troende. Snarare handlar det om att grunden känns rätt. De som företräder partiet har skrivit under på mina viktigaste värderingar och jag litar på att de använder den kunskap de har efter bästa förmåga. Bättre kan det bara bli den dag jag själv lärt mig, inte bara hur jag bäst fungerar i det stora hela, utan också att snurra kuggen åt andra hållet den gången det går åt fel håll.
Senaste kommentarer