Slut på tvåspårkigheten?

Intressant  på morgonradion? SD vill inte ha kvar modersmålsundervisningen. De vill att människor ska ”ta seden dit de kommer”. Att vara tvåspråkig är väl inte sed här i Sverige, antar jag. Men att vara tvåspråkig från början är däremot bra enligt forskarna. Man har bättre kognitiva förmågor på vissa områden, som till exempel att man snabbare kan koppla om när ord byter betydelse. Och så har man lättare för att lära fler språk, som till exempel engelska, i skolan. Jag undrar om det kan anses svenskt att kunna engelska? Kanske räknas det redan som sed att lära sig engelska i skolan. Jag undrar om SD tycker att också engelskspråkiga ska nekas modersmålsundervisning?

Det här med att ta seden dit man kommer är ju egentligen en rätt vettig sak. Det klart att man ska. Det klart att man måste för att fungera dit man kommer. I alla fall delvis. Men här har man tagit det till nya, absurda nivåer. När man börjar prata om kristna helgdagar till exempel, och att folk bara ska ta ledigt då. Sed, sed, sed. Undrar vilka seder man pratar om. Är det att äta äckliga färglada påskgodisägg eller att fira att Jesus föddes dagen innan han föddes? Är det inte då också sed i Sverige att inte gå till kyrkan? Personligen skulle jag tycka att seden i Sverige är att vara ledig på helgdagar som väldigt få firar. Jag tycker det verkar vara en mycket dum sed om man jämför med möjligheten att göra dagar röda för att olika grupper gärna firar dem. Många firar slutet på ramadan. Få firar pingst.

Hur är det då med mig som aldrig kommit till Sverige – jag som bara föddes här? Hur många seder måste jag följa? Jag menar, jag är ganska osedvanlig i att jag som tjej städar och lagar minst mat hemma. Ganska osedvanlig är jag som inte köper julklappar. Det är heller inte särskilt sedvanligt att som 20-åring kandidera till riksdag och kommunfullmäktige. Men tja, kanske ryms allt detta ändå lite inom ”seden”. Men om jag skulle börja bära slöja då? Slöja är ganska osedvanligt. Eller om jag skulle fasta under ramadan istället för att äta påskägg. Skulle jag göra ett lika grovt brott som den som flyttat till Sverige och fastar och bär slöja? Om inte, hur ska vi veta skillnaden på vilka som är vad? Blir det då det brytningen som räknas eller kanske hudfärgen? Hur blir det då med alla som kan både miljonsvenska och den sedvanliga varianten? Hur blir det då med alla som råkade födas i Sverige med mörk hud?

Nej… Nu börjar resonemanget ta mig allt för nära rasism och nazistiska idéer. Och det är väl inte det det handlar om i grunden, eller?

Könsnirvana?

Satt i fredags och pratade med en kompis om språk och tänkande. Han beskrev konflikten inom dagens språkvetenskap och menade att enligt honom – och tydligen den ena sidan i konflikten – så kom tankarna före språket. Alltså är tankarna oberoende av språket och påverkas inte av nytt språkbruk.

Vi kom så in på ordet hen. Han ifrågasatte poängen med att ändra pronomen eftersom det ändå var konstlat och inte alls skulle ändra på folks uppfattning om kön. Jag tyckte däremot att det nog ändå var ett sätt sätt att bidra till minskad betydelse av kön. Diskussionen gled vidare in på den överdrivna betydelsen av kön och hur samhället ska lyckas uppnå könsnirvana. Könsnirvana ordet lät lite knäppt när han sade det män ändå helt rätt.  Jag tackar Viktor för att ha vinklat problemet på ytterligare ett nytt sätt. Nirvana är friheten från livet och lidandet i Buddhismen (så har jag i alla fall lyckas förstå det). Könsnirvana – friheten från kön. Det lät bra på ett nytt sätt. Och genast insåg jag att för egen del tror jag fortfarande att språket spelar roll – också för hur vi tänker.